10.05.2008

Ge mig lite Eukaristi

Jag har insett att jag har blivit asdålig på att blogga.
Det jag gör är att jag intalar mig själv att ingen bryr sig om jag bloggar eller inte, men det visade ju sig för någon veck sedan att folk faktiskt gör det. Dessutom tror jag att folk förnekar det terapeutiska i att skriva av sig allt sitt kräk. Eller att proklamera till världen att just idag så gick saker och ting inte så jävla kasst som de hade kunnat.

Iaf. Jag bloggar nu, tänkte jag.
Har precis sett säsongsavslutningen på Wire in the Blood på fyran.
Robson Green är skiten alltså. Män med hjärnor är sexiga.
Men det slutade sådär lagom klipp-hängigt, och nu vill jag se hur det förtsätter. NU.

Idag var det fem pers i kyrkan, och två barn.
Hela församlingen har tydligen åkt till en pensionerad prästs församling i Tyskland.
(E: tänk taggtrådsjulgran med K-pist.)
Man behövde inte ens använda mikrofon i kyrkan. Då blir man bara ledsen. Men sen rensade jag jättemycket i mitt gamla rum (när jag kom hem alltså) och lade massa saker i lådor och så. Väldigt terapeutiskt att slänga massa gammalt skräp också.
Sen tog jag Julie och Arne på en promenad. Mysteriemässan är allt jag säger. Och Oslo Gospel Choir, och en solnedgång över en åker. Det kommer nog göra lite ont att flytta.

Det är skönt att kunna känna att Du ser mig.
Du vet vad jag tänker och jag tror att Du gör ditt bästa för att få mig att förtå.
Jag hoppas att jag en dag kan har modet till det sista steget.

Han som kommer, han har alltid funnits här.
Hans fanns där när du föddes, Han bär dig när du dör,
Han som kommer, Han har alltid funnits här.

Första ledarmötet på tisdag. Kärlek <3

3 comments:

Maria said...

Jag läser din blogg helt ofta. Blir ledsen när du inte uppdaterar :(
så keep up the good work!
ledarmöte på tisdag. Jag känner konfaspirit i min kropp. Jag blir lycklig. Det kommer bli skitbra :)
puss<3

Evelina said...

Ja men alltså, taggtrådsgranen i mitt hjärta föralltid. Och vi måste träffas.. snart.. nu, typ. Jag saknar dig din bajstolle. Du bloggar så dåligt att man saknar dig mer, liksom :)

Johanna said...

Günter får lajf. Vem är Arne? :O