2.08.2009

By the power of Ra

Idag skedde det ett mindre mirakel.
Jag satt på bussen in till Malmö - extra årsmöte med distriktsstyrelsen - och lyssnar på Froggie Went A' Courtin', Springsteens version, och plötsligt blir jag fullkomligt bländad. Det tar några sekunder innan min kognitiva karta kan placera fenomenet som 'Solsken'. Det var som om jag glömt bort att det kunde vara något annat väder än grådassigt och blött.
Mina tankar började kretsa mindre och mindre kring press, stress och de få negativa saker som är konfa, och mer och mer kring en sommar i Taizé, någon sorts sommarspelning man skulle kunna ha och kanske om man skulle kunna anordna en Road Trip någon gång, någon stans.

När jag kliver av bussen vid länsstyrelsen är vinden mer på sidan av 'frisk' än bitande.
Jag korsar kanalen till ljudet av John Henry (fortfarande Springsteen) och är bara tvungen att stanna, mitt på bron och ta en cigg. Jag vänder mig rakt mot den nedåtgåenden - men inte försvinnande- solen och blundar.

Det känns som om det blåser inom mig.
Som om en smärta jag blivit för van vid för att känna plötsligt lyftes bort, och jag kunde andas på riktigt, och jag kan inte förstå hur jag trott att det jag gjort fram tills dess någonsin skulle kunna kallas för att Andas.

Inte konstig att man blir religiös ibland.
Men något närmare Helig Ande kan jag inte säga att jag varit.
Sommaren får gärna komma. Typ nu.
Men jag tror faktiskt att jag kan vänta lite. Det är okej, liksom.

Dalarna om fem dagar. <3

No comments: